Elnät

Elektrifieringen av Finland

Byggandet av elnät i Finland

Den första elbelysningen tändes år 1882 i Tammerfors, då Finlaysons väveri lystes upp med glödlampor. Det blev allt vanligare att använda el i Finland i början av 1900-talet, då aktörerna inom branschen utökade elproduktionen genom att bygga kraftverk och långa kraftöverföringsnät. Industrin växte och blev en viktig del i ledet med att producera och överföra elenergi. Fram till år 1920 var hälften av den energi som förbrukades inom den finländska industrin elektrifierad.

Att hitta de bästa tekniska lösningarna var en utmaning under de första årtiondena då el förbrukades i det finländska samhället. Därför var elen relativt dyr. Men fördelarna för landets invånare var att det var enkelt att använda el och den smutsade inte ner hemmet. Detta vägde så tungt att elförbrukningen i hushållen oundvikligen ökade i början av 1920-talet. Vid den tiden fanns det ett elverk i nästan alla städer och landsbygden elektrifierades i rasande fart. Elektrifieringen av städerna inleddes med att installera gatubelysning.

I och med att tillväxten var så kraftig blev beslutsfattarna medvetna om det ökade behovet av att standardisera och reglera verksamheten inom branschen. Ellagen som offentliggjordes år 1928 reglerade verksamheten i elverken och garanterade säkerheten vid elförbrukning. Lagen gällde i nästan 50 år. Elektriska inspektoratet rf. grundades den 21.12.1928 för att övervaka säkerheten. Således kan man säga att arbetet med centraliserad övervakning av elsäkerhet inleddes i Finland vid denna tidpunkt. Medlemmarna i föreningen var centralorganisationerna för elverken, importörerna och tillverkarna av elapparater samt några andra sammanslutningar inom elbranschen.

Under de följande årtiondena märkte människorna att det blev enklare att utföra vardagliga sysslor tack vare elen. Konsumenterna ökade sin elförbrukning betydligt även på fritiden. Under krigen skadades vissa delar av elnätet i Finland på grund av bombningar. I samband med landavträdelserna förlorade Finland dessutom en tredjedel av den vattenkraft som landet byggt upp, samt kraftöverföringsnätet på Karelska näset, transformatorstationen i Viborg och en del av överföringsnätet på 1 000 km. Det var hårda bud i Finland efter krigen. Krigsskadestånden utgjorde en särskilt stor börda. På grund av detta fanns det stränga bestämmelser som reglerade elförbrukningen, och myndigheterna begränsade användningen av el inom produktionsområden som inte var livsviktiga. Vid elproduktionen förlitade man sig delvis på inhemska bränslen, som till exempel vedklabbar, flis och torv.

Elmarknaderna reformeras

Under perioden av återuppbyggnad lyckades aktörerna inom branschen utöka elproduktionskapaciteten i Finland betydligt genom att bygga otaliga kraftverk på olika håll i landet under 1940-, 1950- och 1960-talen. Tack vare den nya teknologin blev det möjligt att arbeta året runt med maskiner för att bygga ut elnätet. På 1970-talet stärktes kraftöverföringsnätet betydligt då myndigheterna i syfte att trygga eltillförseln i södra Finland lät bygga ett stamnät på 400 kilovolt, den så kallade atomringen. 1970-talet medförde även en omvälvning i fråga om metoderna för elproduktion, då Finlands första kärnkraftverk startades upp i Lovisa år 1977. Datatekniken revolutionerade verksamhetsmodellerna inom industrin. Efter att datorerna blev människornas hjälpmedel i kontrollrummen, försvann bemanningen på transformatorstationerna då elbranschen inledde ett nytt tidevarv med fjärrdrift. Ellagen som vid det här laget var över 50 år gammal reviderades år 1979, och då 1980-talet inleddes i Finland var hela landet elektrifierat. El hade äntligen blivit en grundläggande nyttighet i Finland.

På 1990-talet avreglerade landets beslutsfattare elmarknaderna och elnätsverksamheten separerades från elverkens övriga verksamhet. Då myndigheterna öppnade upp marknaderna helt och hållet år 1998 var Finland ett av de första länderna i Europa där vanliga hushållskunder kunde konkurrensutsätta sina egna elavtal. Även idag kan den finländska elmarknaden anses vara mycket avancerad jämfört med flera andra länder i Europa.